Let's forget about reality and sink into the waves of paradise

Hej. Livet har helt enkelt varit för roligt för att jag ska och vill sitta och skriva. Dagarna här i Thailand flyter in i varandra. Jag vet inte vilken veckodag det är och inte heller datum, knappt tid. Man bara existerar och lever. Ingenting finns som styr, som plågar, som ställer krav. För första gången har jag vaknat upp bakis och inte känt mig misslyckad eller ångestfylld. En hel dag kan användas till att sova bort bakfyllan och huvudvärken, och sedan vakna upp för nya äventyr. Mina ögon har sett så mycket nytt och spännande, men även saker som har fått hjärtat att gå sönder lite. Bangkoks oerhört hårda trafik, svala köpcentrum med tiotals våningar som kan erbjuda allt vad man kan tänkas vilja köpa. Pattayas partyfyllda luft, gatorna där som ständigt människor strosar på. Neonskyltar som blinkar lockandes i nattens mörker. Men på samma glädjefyllda gator sitter det blinda och ärrade människor klädda i trasor som sträcker fram sina händer mot mig. Det är då hjärtat går sönder mitt i lyckan och ruset. Jag går vidare men har lärt mig en sak: att uppskatta det man har. Hejdå för den här gången, jag ska fortsätta njuta av paradiset. Hoppas att ni också njuter av erat liv hjärtan, allt annat är slöseri.